Huset byggdes i början av 1920-talet av bröderna Sven och Per Persa Bäckman. En enkel brandspruta köptes och placerades i det lilla huset, därav namnet. Under många år var detta Lofsdalens enda brandförsvar - Spruthuset låg nära vägen och var lättillgängligt. Det var visserligen låst, men nyckeln hängde alltid vid sidan dörren, i skydd av en enkel trälucka.
Erik Näslund berättar från sin skoltid hur det tog eld i skolans spåntak och gubbarna kom springande med sina brandsprutor, för att gemensamt försöka släcka branden. Det lyckades till skolbarnens stora besvikelse! De hade hoppats på att få lite extra ledigt. Efter den händelsen insåg man troligtvis att det behövdes en stor och ”effektiv” brandspruta.
År 1934 utbröt brand i skolans uthus, där vedbod och utedass fanns. Då kom den nya sprutan till användning. För att få fram vatten till eldsvådan bildades en ”vattenkedja” från Lofssjön och upp till skolans uthus, alla i byn deltog. Man stod med några meters mellanrum och langade hinkar vidare. Mycket av vattnet skvalpade ur men det lilla som nådde fram hälldes i sprutan och man försökte få bukt med elden. Den här gången lyckades man inte rädda uthuset, utan det brann ner.
Brandsprutan kom väl till pass även vid andra tillfällen, till exempel när det gällde att rensa upp igenslammade vattenledningar. Det var långa grova stockar som man med en speciell ”nôvôr” hade borrat hål i och fogat samman, så vattnet kunde rinna igenom. Trots rörens grova dimension, slammade de igen, då var det bra att kunna spola igenom ledningarna med lite tryck. Både spruta och hus finns kvar, en kuriositet i oförändrat skick väl värd att bevara.
