På platsen Rombovallen finns idag en gammal gravplats från 1000-talet. Genom forskning har framkommit att det även funnits en själastuga här, för rast och vila.
Förbi Lofsdalen går en gammal led med namnet Romboleden, den går vidare till Nidaros (Trondheim). Romboleden är från 1000-talet och när Olav Haraldsson dog skulle pilgrimerna vandra till Nidaros för att uppleva mirakel, hälsa och välsignelse enligt dåtida tradition.
Året 1997 startades ett stort projekt vid namn ”Pilgrim -97” som leddes av Tage Persson från Funäsdalen. Syftet var att pilgrimslederna i Jämtland-Härjedalen skulle rustas upp och det skulle satsas på pilgrimsvandringar.
Som en del av projektet "Pilgrim -97" uppfördes själastugan i Rombovallen. Syftet var att åter uppföra en själastuga på Rombovallen. Svenska kyrkan uppskattade idén om ett nyuppförande av en själastuga i gammalt uppförande och tillhandahöll 100 träd nerhuggna och framkörda till väg. Arkeolog Anders Hansson visade var stugan skulle stå och juli 1997 invigdes platsen.
Platsen Rombovallen med dess själastuga har varit och är mycket välbesökt. Det finns idag 12 fulla gästböcker och uppskattningsvis har mer än tusen personer besökt platsen, sedan uppförandet 1997. I gästböckerna finns namn från hela Sverige, från norr till söder, och stora delar av världen representerade. Svenskar tätt följt av norrmän och tyskar har varit de största besökargrupperna. Men även besökare från Danmark, Finland, Nederländerna, Holland, Frankrike, Slovakien, Belgien, Polen, Ryssland, Ukraina, USA och Singapore har skrivit i gästböckerna.
Förutom vandrare, skidåkare, skoteråkare och andra som gästat platsen har också genom åren olika typer av arrangerade evenemang ägt rum på den uppskattade platsen, exempelvis: gudstjänster, vigsel, föreningsträffar, släktträffar, släktforskningsträffar, lyrikkvällar, berättaraftnar och grillkvällar. Till samlingen arrangerade aktiviteter kan nämnas att 2005 hade samtliga turistbyråer i Härjedalen en turistbyråträff med 15 personer med middag, på Rombovallen.
Rombovallen är en gammal medeltida begravningsplats. Enligt sägnen är det en präst och en domare som dukat under och ligger begravna här. Det var strängt påbjudet att om någon vallfärdande avled under vandringen skulle de begravas på dödsplatsen och all medförd egendom gravläggas med honom. Det sägs vara en fint av munkarna, "Sankt Olovs tjänare," som sedan kunde komma och gräva upp samt "bemäktiga sig skatterna."
I anslutning till begravningsplatsen fanns här en själastuga under medeltiden till pilgrimernas skydd och vila.
I en rannsakningsskrift från 1685 berättar Svän Brÿnielsson från Lafzdahlen om Rombovallen; "ett gammalt cimeterium eller bogård, som landzfolket kallat, warandes för långliga tider tillbaka uppsatt och i fyrkant bygd, viljandes några av landzfolket föregiva att fordom när den påviska religionen warit i Norrige och Swerige åtskillige skulle från Trundhem och Norrige färdas denna vägen fram till Herjeådalen, när de velat hålla sina Pelegrimsresor, och de som på samma resa af hunger eller köld hade förgåtts, skulle i samma körkogård blifwa begrafne."
Hülphers skriver 1777; "en stenvård vid Hoverken såsom lämning av någon begravningsplats, varest även skall tillförne ett stort kors varit upprest.
