När kulturentusiaster i Lofsdalen vaskat fram berättelsen om guldgrävare Erik O Lindblom och hittat fjöse (ladugård) där Erik växte upp, stod det helt klart. Detta måste vi bevara och dela med oss av! Engagemang av många och glada tillrop från andra blev bränslet till en flytt av byggnaden och nyuppförande. Nu sker den officiella invigningen på kulturdagarna den 29 juli. Se programmet här ››
Kort beskrivning:
Familjen Blennå från Hudiksvall ägde marken där fjöse stod. Kulturentusiaster ställde frågan om de fick köpa fjöse. Efter lite betänketid beslutade familjen att skänka det som gåva, med hopp om att det skulle bli till glädje för bybor och tillresande. Tomten för den nya platsen tillhandahöll Catarina Bäckman. Många frivilliga hjälpte till med allt från rivning, flyttning och uppmontering till service med förtäring till den hårt arbetande skaran. Allt för att tillsammans möjliggöra projektet.
I samband med projektet anordnades en kurs i timring genom ABF. Uppförandet av Lindblomsfjöse blev ett ypperligt tillfälle att lära över generationsgränserna. Den timringskunniga expert som tog på sig ansvaret att byggnaden skulle bli i brukbart skick var Hans Ersa Eriksson från Herrö. Med frivilliga och kunniga arbetare vid sin sida har han lyckats!
Se fler bilder och listan på sponsorer, givare och arbetare i Lindblomsprojektet ››
Erik föddes i Strådalen, han var begåvad med framtidsvisioner, energi och äventyrslystnad som få. Trots ett uruselt utgångsläge hade han kraft att bryta sig ur fattigdom och förnedring. Han nådde sina mål men blev aldrig högmodig eller översittare.
Eriks far Olof var duktig i skolan och började en prästutbildning på läroverket i Hudiksvall. Han gick där i fyra terminer, men han hade fått smak på brännvinet så det blev ingen fortsättning på utbildningen. Han avslutade skolan men hade inhämtat så mycket kunskaper att han fick börja som byskollärare. Han fick även jobb som skrivare när det gällde att skriva till myndigheter, förde folks talan vid rättegångar, hjälpte till att skriva avhandlingar av olika slag. Han höll små bygudstjänster och förrättade nöddop när det behövdes.
Olof träffade Brita som kom ifrån Strådalen. Som tjugoåring stod hon brud. Olof och Brita fick sex barn; Märet 1843-1917, Per-Olov 1847-1908, Christina 1850-1851, Jon 1854-1857, Erik 1857-1928 och Jonas 1861- (emigrerade till England).
Men livet blev inte lätt. Eriks far Olofs starka böjelse för sprit gjorde att han blev förklarad otjänlig att längre vara skolmästare, spriten gjorde också att han vind för våg inte sällan lämnade familjen i köld och svält. Brita hade säkert stora förhoppningar och drömmar. Det var ju något stort att bli gift med en skolmästare. Drömmar slår ju inte alltid in, livet blev nog inte som Brita hade förväntat sig.
När Erik var 18 år bestämde han och skolkamraten Hans Hägglund från Häggberget att de skulle lära sig ett yrke hos bondskräddare Åslund i Linsell, där de var i tre år. Eriks skolkamrat Hans Hägglund säger till Hudiksvalls Nyheter den 31 okt 1928:
"– Men efter den tiden ville vi till stan och bli ”stadslärda”. Vi luffade alltså båda två den 24 mil långa vägen hit till Hudiksvall. Det var 1879 vi kommo hit och fingo anställning hos skräddarmästare Sjögren i samma gård, där Sjölins verkstäder nu äro inrymda. Där sutto vi som lärpojkar i två år. Efter den tiden ansågos vi vara utlärda. När mäster flyttade till Norrtälje följde vi med. Efter ett och ett halvt års arbete i den lilla stan flyttade vi till Stockholm, där vi konditionerade på var sin plats. Där beslöt han att fara till England för ytterligare praktik. Våra vägar skildes alltså."
Som skräddare åkte Erik runt i Europa, hamnade i England och kom så småningom till Amerika. Där drabbades han av ”guldfeber” och hade lyckan att hitta en av de större guldbärande bäckarna, Anvil Creek, där han och John Bryntesson, Jafet Lindeberg tog upp mängder av guld. Trion kom att kallas ”The Three Lucky Swedes”.